Kikär Ärtgroddar är tydligen väldigt gott!
För kanske cirka en vecka sedan testade jag att grodda. Jag har gjort det någon enstaka gång tidigare, men då har jag inte lyckats. Det har alltid bildats mögel. Men nu gick det!
Kikärtsgroddarna började mögla. Det blev för tätt, gissar jag, trots att jag hade stuckit ett par hål i smörpaketet botten.
De gröna ärtfröna klarade sig. De lade jag i en tom plastförpackning för tomater. Jag blötlade dem inte innan, utan dränkte istället jorden ordentligt med vatten och såg till att det kunde rinna ut ordentligt ur förpackningens botten hål.
Jag vattnade inte varannan dag, kanske varannan eller var tredje och då riktigt ordentligt. Plastfolie tog jag bort när det började gro eller några dagar efter det.
Groddarna blev SUPERGODA, tycker jag! De smakar som att äta nyplockade späda ärtskidor, vilket jag älskade som barn.
De är ju väldigt hälsosamma att äta, fullspäckade med nyttigheter. Jag tuggar i mig både blad och stjälk. Om man vill kan man ju ha dem i sallad eller på en macka, men jag äter dem hellre som de är.
Nästa gång ska jag odla mycket mer! Nu snålar jag på dem, för att de inte ska ta slut på en enda dag. Men de kan tydligen växa upp en andra gång, men inte mer än så. Resten får jag väg ge till hönsen eller får bli kompost.
Katter verkar inte äta ärtgroddar.
Maja njuter i den värmande solen.
